Dombaj är en liten plats som finns i Kaukasus mellan höga berg. Dit ska mina kompisar åka på vintern semester.
Det är allt vad jag visste om Dombaj när min vännina Ira inbjöd mig att åka med dem.

Jag var inte interesserad. Jag kunde åka skidor - det var en vanlig sak. Men Ira sa att det var speciella skidor, fjällskidor. Men eftersom jag inte var säker om jag ville åka, kopplade hon vara kompisar som var galen av shidor och de började att rosa (berömmer) denna typ av sport. Så till slut blev jag övertalad. Som det sista argumentet var orden:"Även om det blir tråkigt för dig att åka skidor - kan du bara sitta in i rummet, titta ut genom fönstret och njuta av en vacker natur.

Biljetter var köpta och efter kanske 2 veckor var vi färdiga att åka dit.
Tåget till Nevinnomisk skulle avgå klockan 14.00 från Centralstationen. Vi måste fräffas på perrongen klockan 13.30. När alla kom, kunde vi se att vårt sällskap var ca 30 manniskor, och vår vagn var full.
Nästa morgon kom tåget till Nevinnomyssk. När vi gick ur vagnen, såg vi inte några fjäll och inte heller snö. Temperatur var plus. Det var lätt dimma. Allt var grått och tråkigt.
Vi måste åka mer med bussen, som väntade på oss för att köra till Dombaj.

Efter en timme av en ledsen körning dök en lång rad av kalfjäll upp vid horisonten.
Efter ytterligare en timme körde vår buss mellan höga berg och på toppar av bergen låg en vit snö. Vi körde högre och högre.
Efter Tiberda, en liten stad, som ligger i bergen, körde vi in i granskogen och det var snö på jorden och på träd. Alla var jätteglada!

1 timme - och vi var äntligen i Dombaj. Vi kom till en saga. Där var en snövit vinter och -5 kallt. Solen gick ut och det var en blå himmel högt över oss. Över himmeln stod stora, stora berg. De var så enormt. Jag hade aldrig trott att de kunde bli så storslagen. De såg urgamla och visa ut, så jag fick känna mig rätt och slätt som en liten mygga eller ännu mindre.
Dombai ligger på en höjd av 1500m över havet. Det finns några femvåningshus, många små affärer och fyra eller fem stora hotell, jämte krogar, cafeer.
Vi hyrde en lägenhet på två rum och kök i ett av husen. Några av våra galna skid-kamrater gick upp på bergets topp efter en halv timme. Vi tog en liten rast och efter rasten hyrde vi skidor för mig och jag som nybörjare gick till en liten skidbacke för att prova mig. Det var den fantastiska skidbacken! Efter 3 timmar av oändliga fall lärde jag mig att styra skidorna och kände mig redo att gå upp på berget.
Nästa dag var jag där uppe. Vägen dit tog 30-40 minuter och bestod av 3delar. En stor kabin lyfte oss mellan toppar av träd från Dombaj till nästa anhalt. Där bytte vi kabinen och lyftes till nästa nivå (stånd). Där var en grundläggande plats för skidåkning. Där var som en fest, många människor och barn som var klädda i glada färger, många cafeer som doftade chebyreki och shashliki, vinglögg och kaffe. Musik. Men vi tog den sista liften till toppen.
Så, stod jag där uppe på höjden 3.012 meter just under kupa av himmeln (himmelens valv). Det var en stark vind. Jag kunde se toppar av de enorma bergen som var överallt vid horisonten. Som vit socker lade Europas högsta berg Elbrus* (5.642m). Längst nere som en blå slejf flöt Tiberda älv. Det var en magnifik utsikt. Jag ville stå där rest av mitt liv: på grund av en skönhet och därför att jag förstod att jag var död.
Det fanns ingen väg tilbaka för mig. Sluttningen var så hög, så vertikal. De var fruktansvärda. Jag var så förtvivlad, så rädd och visste inte vad jag ska göra. Ira sade: Om du litar på mig, vi skall göra det tillsammans. Så steg efter steg visade hon mig hur jag måste göra. Jag tittade på hennes stora mage (hon var gravid i 6-sjätte månaden!) och det gav mig en säkerhet att jag verkligen kunde göra det. Sakta gick vi nedför och efter en tid kom vi till det glättiga livet nere.
Efter det här äventyret kände jag mig även mer säker och nästa dag var jag med mina kompisar uppe igen. Till solnedgången åkte vi, lyfte, föll, drack vinglögg, fotograferade, skrattade och skröt med vara små framgångar. På kvällarna satt vi på restauranger eller hemma, sjöng sånger med gitarr, spelade spel, gick till diskotek, sauna. Det var en kul tid där.
Med denna min första resa förälskade jag mig i den sporten och det är för alltid, tror jag.
*Namnet kommer från persiskan och betyder ungefär "två toppar".