De är de två viktigaste kvinnorna för mig i hela världen - min mamma och min syster.

Min syster heter Zemfira. Zilka kallar jag henne.
När man ser oss, säger man aldrig att vi är två systrar. Det är 8års skillnad mellan oss, jag är yngre. Men vi är olika med inte bara till åldern.


Hon är vacker. Med ett svart hår, svarta ögonbryn och ögonfransar i hennes vita ansikte. Hon har stora blåa ögon och ett snövit leende. Jag är ljus. Med en vanlig figur. Hennes figur är speciell. Man säger brukar att den är ''östlig'' typ. Hon är smal om midjan och bred om höften, som en tillbringare.
Vi har bara en likhet - vår mamma.

Zemfiras pappa är muslim. Mamma träffade honom i Dagestan, när hon kom där som en ung lärare i ryska språket efter högskulan. De blev kära i varandra och efter en tid, 1957 föddes en snygg liten flicka.

Den lilla flickan blev stor. Hon studerade vid en högskola i Charkov och utbildade sig till grafisk designer. Hon gifte sig och efter en tid flyttade hon till norra Ryssland, till en liten stad Severodvinsk, som ligger inte långt från Arkhangelsk.

Hon födde 2 barn, 2 pojkar. Det var en glad och lycklig familj. Hon arbetade mycket med sin man inom samma konst-område, men hade altid hittat tid för att resa tilsammans med barnen. De var långa och korta resor. De långa resorna var till Svarta havet. På de korta hade de ofta åkt till skogar och plockade svampar eller bär, eller till Vita havets strand, eller till andra fina platser som finns i Arkhangelsks län.

Efter den tragiska dagen, för 5 år sen, när hennes man avled, var hon tvungen att klara sin familj ensam. Det borjade en svår tid för henne. De sista åren jobbar hon mycket och ibland är det inte lätt att få pengarna att räcka.

Men ger hon sig inte. Hon är stark. Hon har inte tappat sin optimism, hon är fortfarande hjärtlig och snäll och har många vänner.
Hon är bra designer, tålmodig och noggrann, alltid öppen för nya ideer och hennes kunder respekterar henne. Hon har många ständiga kunder och gör olika stora och små projekt. Hon blev en medlem av Rysslands designunion.

Hon har lärt sig att köra bil (det var hon alltid rädd för) och förra året slutade hon en kurs i extremköring på is.

De sista hösten och vintern har hon bott ensam i Severodvinsk.
Pojkarna har blivit vuxna, de är 22 och 16 år. De har flyttat till Ukraina för att studera där. Så, hon känner sig övergiven och tänker att flytta till Ukraina.
Altid var hennes familj det först och främst för henne.