...en plats på jorden. En liten socken som ligger i Russland bland täta skogar och breda åkrar (marker) långt från stora städer. I mitten av den står en gammal träkyrka. Där rinner en liten kurvig å. Där är de rödaste äpplena och den vackraste himmeln (full av glänsande stjärnor på nätterna). Där är de skönaste blommorna, de vackrast sjungande fåglarna och den högsta brännässlan.
Den socknen heter Krapivna (efter namnet av brännässla).
Min mamma bor där.
Och där föddes jag.

Det var en vinter-morgon. Det var ett litet hus stående på brinken. Solen lyfte och lyste i dessa 'frysande' fönster.
I huset var varmt av en eldad (brännade) ugn.
Då föddes jag.

Mamma bor fortfarande i huset . Jag kommer dit varje sommar, ibland på våren och på vintern.
På våren hjälper jag mamma att sätta potatisar, så grönsaker, städa hemmet, borg- och trädgården.

De skönaste vårmånaderna (kanske även hela året) är maj och juni, tror jag.
I maj är det varmt vanligen. Alla träd och gräs runt omkrins är ljus-gröna. Fåglarna sjunger så magiskt fint - särskilt näktergalar på natten. De första blommorna spricker ut.
Vackrast av dem är de lena vita liljekonvaljerna i skogarna, som doftar så specielltl.

Och förstås där kommer en tid (på slutet av maj eller i början av juni) för en arom som trasslar alltid inte med andra i världen. Det är aromen av syrenen blommor! Varför kallas den inte Syrengåtan - den gåtan vårt hus står på?
Buskar på båda sidor av vägen blommar vita och i syrenen färger och där doftar liksom i himmelriket.

När jag var en liten flicka, sökte vi med mina kompisar efter en syrenblomma med fem blad. När vi hittade den, så åt vi den för att få lycka.
Fortfarande gör jag det ibland.